Växthusgaser är substanser som bidrar till växthuseffekten. De viktigaste gaserna som bidrar till klimatförändringen är vattenånga (H 2 O), koldioxid (CO2), metan (CH4), ozon och dikväveoxid (N2 O), som också är naturligt förekommande i naturen. Utöver dessa är många konstgjorda kemikalier kraftfulla växthusgaser, främst klorfluorkolväten (CFS och HCFS), fluorkolväten (HFC, PFC och SF6) och bromföreningar (haloner, som CF3Br). Skadligheten från dessa gaser bedöms genom deras livscykel och globala uppvärmningspotential. Vissa gaser bidrar direkt till växthuseffekten medan andra har en indirekt påverkan.
Växthusgasernas livscykel i atmosfären och deras globala uppvärmningspotential
Vattenånga är en växthusgas och den viktigaste naturliga orsaken till växthuseffekten. Den ökar jordens yttemperatur med 21 grader Celsius. Vid sin naturliga koncentration har koldioxid en effekt på sju grader, medan andra växthusgaser står för totalt fem grader.
Den globala uppvärmningspotentialen (GWP) används för gasjämförelser. Det är ett mått på varje gas uppvärmningseffekt per massenhet över en period av 20 eller 100 år i förhållande till koldioxid.
Gas |
Livscykel (y.) |
GWP 20 y. |
GWP 100 y. |
| Koldioxid | 50 - 200 | 1 | 1 |
| Metan | 12 | 72 | 25 |
| Dikväveoxid | 114 | 310 | 298 |
| HFCs | 1,4 -270 | 437 - 12 000 | 124 - 14 800 |
| PFCs | 2 600 - 50 000 | 5 210 - 8 630 | 7 390 - 12 200 |
| SF6 | 3 200 | 16 300 | 22 800 |
| CFCs | 45 - 1700 | 5 310 - 11 000 | 4 750 - 14 400 |
| HCFCs | 1,3 - 17,9 | 273 - 5 490 | 77 - 2 310 |
| Haloner | 16 - 65 | 3 680 - 8 480 | 1 640 - 7 140 |
Källa: IPCC 2007
Indirekta växthusgaser
Växthusgaser håller lite av solens värme i atmosfären och bidrar på så sätt till växthuseffekten. Vissa gaser har en indirekt effekt:
- kväveoxider (NOx), flyktiga organiska föreningar (VOC) och kolmonoxid (CO) reagerar i atmosfären och bildar troposfärisk ozon
- kolmonoxid (CO) reagerar i atmosfären och bildar koldioxid
- flyktiga organiska föreningar (VOC) bildar metan och vattenånga
- svaveldioxid (SO2) reagerar i atmosfären och bildar kylsulfataerosoler
- kväveoxider och svaveldioxid bildar aerosoler som ökar molnbildningen. Detta kyler sannerligen ner klimatet mer än det värmer upp det.
Klimatuppvärmningsgaser är kolmonoxid, kväveoxider (NOx) och flyktiga organiska föreningar (VOC). Svaveloxid (SO2) kyler å andra sidan ner klimatet.
Den globala uppvärmningspotentialen (GWP) av indirekta växthusgaser i förhållande till koldioxid
Gas |
Life cycle (y.) |
GWP 100 y. |
| Kolmonoxid (CO) | 0,08 - 0,25 | 40 603 |
| Kväveoxider(NOx) | 0,01 - 0,03 | 40 |
| NMVOC* | ? | 11 |
| Svaveldioxid | ? | - |
*Icke-metanflyktiga organiska föreningar.
Källa: IPCC 2001, Miljöministeriet 1997
VOC-föreningar
Metan och andra gasformiga organiska föreningar är tillsammans kända som flyktiga organiska föreningar eller VOC. I växthusgasanalyser adresseras metan separat, eftersom det är den mest signifikanta flyktiga organiska föreningen, och dessa hänvisar till de andra föreningarna. Förkortningen NMVOC (Non-Methane Volatile Organic Compounds/Icke-metan flyktiga organiska föreningar) används också ofta.
VOC har en direkt effekt genom att absorbera värmestrålning från marken, men deras indirekta bidrag är mer signifikanta. De reagerar med hydroxylradikaler (OH-) i luften, som bildar troposfärisk ozon, vilken är en växthusgas. När de når stratosfären, reagerar de med OH- och bildar vattenånga, vilket är en växthusgas. VOC ombildas även till metan.
Källor: Ilmasto.org, IPCC
.png)