Nosokomiala infektioner, som utvecklas till följd av en vistelse på sjukhus eller förvärvats av mikroorganismer och virus under en sjukhusvistelse, kan ha flera olika smittvägar: Kontakt, droppsmitta, luft, vatten, mat eller en bärare som överför en smittsam blodsmitta.
Det finns två olika smittvägar: Direkt eller indirekt smittväg. Direkt kontaktsmitta sker vid fysisk kontakt mellan smittkällan, till exempel en infekterad patient eller smittbärande frisk person, och den mottagliga individen utan mellanled, samt från hudsjukdomar och slemhinnor. Förutom spridning från patient till patient kan andra källor för smittspridning vara inblandade som exempel sjukhuspersonalen, studerande i medicin eller besökare.
En indirekt överföring är en överföring från en annan källa inom sjukhuset som överförs till patienten.
Källan kan vara kontaminerat vatten, mat eller dåligt desinficerade strukturer, möbler eller tillbehör och som används från patient till patient. En källa för kontaminering kan också vara en bärare som överför föroreningen till en patient ex rullstol
Ytterligare en källa är den förorenade inomhusluften. Föroreningar kan komma från människor i lokalerna, eller till och med från byggnadskonstruktioner, exempel dåligt rengjorda ventilationsaxlar.
Kontakter mellan patienter, patienter och hälso- och sjukvårdspersonal och mellan sjukvårdspersonalen, utgör en av de viktiga vägarna för överföring av vårdrelaterade infektioner (VRI). Den andra, inte så erkända smittvägen är luften. En detaljerad beskrivning och kvantifiering av smittvägar på sjukhus ger nyckelinformation för VRI: s epidemiologer.
Partiklar i nanostorlek kan hålla sig i luften under lång tid, vilket kan ge betydande nosokomiala problem.
Vid luftburna föroreningar överförs mikroorganismer i små droppar - särskilt när du hostar eller nyser samt via damm och småpartiklar. Genom luftcirkulationen stannar småpartiklar av mikroorganismer kvar i luften under långa perioder och de kan spridas snabbt. Mikroorganismer kan spridas långa vägar via luftcirkulationen, för att till slut fastna i människornas slemhinnor.
Respiratorisk Virus (RS-virus) erkänns alltmer som betydande patogener, eftersom deras överföringsvägar inte är baserade på kontaktöverföring, utan de överförs lätt över större ytor. Fjärr-överföring sker via spridning av små droppar (mediandiameter, <5 μm).
Med tanke på hur lätt de sprider sig och deras korta inkubationstider, kan dessa virus resultera i betydande nosokomiala problem. En patient med en känd eller misstänkt infektion, som sprider sig via luften, kan utgöra en potentiell risk för andra patienter och personal samt kan tjäna som smittkälla till ett nosokomialt utbrott, eftersom mikropartiklarna kan stanna i luften under lång tid och kan färdas långa avstånd. Medvetenhet om den potentiella risken och kunskapen om den inblandade smittans natur och dess troliga smittbarhet, kan leda till behovet av omedelbar enkelrumsisolering. Medan nosokomiala utbrott är ganska omöjligt att förutsäga, orsakar de misstänkta infektioner olika behov av isoleringsrum. I dessa fall är det viktigt med ett isoleringsrum med negativt tryck så att mikroberna kan stoppas från att spridas och elimineras.
I en idealvärld skulle alla infekterade patienterna vårdas i separata rum med egen dedikerad vårdpersonal. I verkligheten kräver brist på sängar och personal ofta kompromisser. Detta kan innebära att man väljer olika delar i en enda avdelning för smittsamma patienter, vilket kan orsaka att det är svårt att se till att infektionskontroller följs. Speciellt när det gäller luftburna patogener.
Betydelsen av förebyggande strategier och riktlinjer för försiktighetsåtgärder för luftburna infektioner
Kontrollen av vårdrelaterade infektioner (VRI) baseras till stor del på förebyggande åtgärder, härledda från bästa tillgängliga kunskap om den potentiella smittvägen. En exakt beskrivning av kontaktmönster och möjliga infektionskällor är avgörande att känna igen, eftersom det kan hjälpa till att förstå den möjliga smittvägsdynamiken och designprinciperna för lämpliga kontroller.
Därför är metoder för bekämpning av miljöinfektioner enbart primära för att skydda patienter från smitta av luftburna mikroorganismer och virus. Vikten av en metod för att minska överföring av smitta genom luftburen spridning, är de detaljerade riktlinjerna som sjukhuset har och de bör inte ignoreras. Användningen av personlig skyddsutrustning skyddar hälso- och sjukvårdspersonalen från exponering för mikroorganismer i hälso- och sjukvårdsinrättningar, men det är inte tillräckligt, eftersom det inte skyddar patienterna med dåligt immunförsvar från luftburna infektioner.
En luftrenare är det mest effektiva sättet för bekämpning av luftburna infektioner och att stoppa smittan och nosokomiala utbrott. Om en omfattande strategi anpassas, bör båda driftsformerna övervägas när man skapar förebyggande åtgärder vid luftburna infektioner i kritiska områden.
.png)