I följande artikel sammanfattas några av de mest oroande observationerna i WHO-rapporten ”A World At Risk”. Vi analyserar och ger ett exempel på när vi agerar alltför långsamt.
Vid genomläsning av den senaste WHO-rapporten började jag sammanställa några av de viktigaste punkterna – samtliga tyvärr väldigt skrämmande – för att analysera budskapet mer på djupet. Här följer ett (fritt översatt) utdrag ur rapporten:
Om det ligger någon sanning i att det förflutna är en del av det nya, så står vi inför ett mycket konkret hot om en pandemi, där en respiratorisk patogen med snabb spridning dödar 50–80 miljoner människor och slår ut upp till 5 procent av världsekonomin. En global pandemi av den omfattningen orsakar katastrof, stort kaos, instabilitet och otrygghet. Världen är illa förberedd.
När det gäller pandemier har vi alltför länge låtit oss lamslås av både panik och förnekelse, för att till viss del börja agera kraftfullare när riskerna förstärks. När de återigen försvagas, återgår vi till att glömma bort dem. Nu är det hög tid att agera.
Alltfler utbrott av smittsamma infektionssjukdomar inträffar runtom i världen. Mellan 2011 och 2018 registrerade WHO 1 483 epidemier i 172 länder (3). Sjukdomar som orsakar epidemier, exempelvis influensa, SARS (svår akut respiratorisk sjukdom), MERS (Middle East respiratory syndrome), Ebola, zika, pest, gula febern och så vidare, förebådar en ny era av potentiella farsoter med snabb spridning och allvarliga konsekvenser som blir allt svårare att hantera.
Risken för en global pandemi ökar. Naturligt förekommande, oavsiktliga eller avsiktliga incidenter orsakade av luftvägspatogener med kraftig påverkan utgör ”globala katastrofala biologiska risker”.
Världen är illa förberedd för att hantera en snabbt spridd, virulent luftvägspatogen pandemi. Utöver katastrofalt höga dödlighetsnivåer kan en sådan pandemi orsaka panik, destabilisera den nationella säkerheten och påverka den globala ekonomin och handeln kraftigt.
Merparten av de nationella sjukvårdssystemen saknar resurser och kapacitet för att klara en stor tillströmning av patienter som har drabbats av en smittsam luftvägspatogen med hög dödlighet.
I modern tid utgör luftvägspatogener med allvarliga komplikationer, exempelvis särskilt dödlig influensa, en stor global risk. Patogenerna sprids via luften och kan infektera ett stort antal människor mycket snabbt. Modern transportinfrastruktur gör det dessutom möjligt för patogenerna att sprida sig snabbt över stora geografiska områden.
Utöver den förhöjda risken för pandemier på grund av naturliga patogener, har den tekniska utvecklingen gjort det möjligt att på konstgjord väg skapa sjukdomsalstrande mikroorganismer i laboratorier. Om länder, terroristgrupper eller vetenskapligt kunniga privatpersoner skapar eller får tag på – och använder sig av – biologiska vapen med liknande egenskaper som en ny, potent luftvägspatogen, kan konsekvenserna bli minst lika allvarliga, eller värre, som efter en naturlig epidemi. Detsamma gäller om epidemibenägna mikroorganismer släpps ut av misstag.
Att läsa ovanstående är skrämmande. Man börjar tänka på vad vi kan göra för att förbereda oss. Det finns flera områden att rikta in sig på, från vaccinering och mediciner, till infrastrukturanpassningar och politiska åtgärder. Enormt omfattande uppgifter att ta tag i. Jag, som har mer än 20 års erfarenhet av luftrening i sjukhusmiljöer, undrar varför vi reagerar så långsamt. Här nedan ger jag ett exempel från ett område som jag är väl bevandrad i.
I rapporten konstateras att luftvägspatogener utgör den främsta risken för dödliga pandemier. Sedan ganska länge vet vi att mängden luftvägsinfektioner på grund av luftburna smittämnen har ökat. Normalt handlar det om mycket små patogener – lömskt osynliga komponenter.
Teknik som används på sjukhus baseras fortfarande på filberfilter som uppfanns på 1950-talet. De fångar inte upp virus, och fungerar dessutom som tillväxtplattform för bakterier och mögel.
Det finns innovativ teknik för att fånga upp ultrafina partiklar och döda alla mikrober. Men vissa riktlinjer är utformade för användning av hepa-filter, och ställer krav på att sådana används. Detta trots att personal som arbetar på infektionsavdelningar är rädda för att fiberfiltren ska släppa ifrån sig patogener, och trots att det kan förekomma tryckvariationer, vilket är ytterligare en riskfaktor.
För allt det här finns det en lösning som kan användas, om bara regler och riktlinjer vore i takt med den tekniska utvecklingen. Vi reagerar för långsamt!
Citat (fritt översatta) från: Global Preparedness Monitoring Board. A world at risk: annual report on global preparedness for health emergencies. Genève: Världshälsoorganisationen, 2019. Licens: CC BY-NC-SA 3.0 IGO.
Hela rapporten: https://apps.who.int/gpmb/assets/annual_report/GPMB_annualreport_2019.pdf
.png)